Rätt fiberduk för markarbeten: klasser och praktisk användning

Fiberduk (geotextil) avgör hur länge en grusgång, uppfart eller dränering håller utan att sjunka eller blandas med jord. Här får du en rak genomgång av klasserna, hur du väljer rätt duk och hur den läggs korrekt. Guiden passar dig som förvaltar eller äger fastighet och vill undvika omarbete.

Vad är fiberduk och vad gör den i marken?

Fiberduk är en geotextil som placeras mellan jord och bärlager. Den separerar, filtrerar och skyddar. Separationen hindrar grus från att vandra ned i jorden och jorden från att tränga upp i bärlagret. Filtreringen släpper igenom vatten men stoppar finmaterial, vilket minskar risken för sättningar och lera som pumpas upp vid belastning. Duken kan också skydda dräneringsrör från igensättning.

I villa- och gårdsmiljö används oftast nålfiltad (icke-vävd) fiberduk för separation och filtrering. Vävd geotextil används när förstärkning och hög draghållfasthet krävs, till exempel vid svag undergrund och hög belastning. Rätt val beror på jordart, trafik och lutning.

Så fungerar klassningen N1–N5

På svenska marknaden anges ofta fiberduk i klasserna N1–N5. Högre siffra betyder generellt mer robust duk med bättre punkterings- och dragmotstånd. Så kan du tänka i typiska fastighetsprojekt:

• N1: Odlingsbäddar, rabatter och lätt ogräsbarriär. Ingen bärande trafik.
• N2: Gångar, trädgårdsplattor på stabil undergrund, mindre förråd utan biltrafik.
• N3: Uppfarter, parkering för personbil, sopkärlsplattor, trädäck på mark med normal belastning.
• N4: Tyngre trafik, leveranser på gårdsplan, svagare jordar (silt/lera) där extra skydd behövs.
• N5: Mycket mjuka markförhållanden, branta slänter eller temporära vägar med hög punktbelastning.

Utgå från belastningen och undergrunden: sandig/jämn mark klarar ofta N2–N3 för boendemiljö, medan lerig, blöt eller organisk jord kräver N3–N4 för att undvika genomslag och sättningar.

Vävd eller nålfiltad (icke-vävd) – vilken typ passar?

Nålfiltad fiberduk är standard för separation och filtrering under grus och plattor. Den släpper igenom vatten samtidigt som den stoppar finjord. Vävd geotextil har hög draghållfasthet och används när du behöver förstärka över mjuk mark eller där stora rörelser kan uppstå. I praktiken väljer de flesta nålfiltad N2–N4 i bostadsprojekt och kompletterar endast med vävd duk vid svag undergrund och tung last.

Om du osäker: prova att krama en jordklump från schaktbotten. Håller den ihop och kladdar (lera/silt) behövs oftast minst N3 och eventuellt tjockare bärlager. Är jorden grusig/sandig kan N2–N3 räcka, förutsatt god avvattning.

Steg för steg: läggning av fiberduk under grus, plattor och dränering

För en hållbar yta är förarbete och läggteknik viktigare än själva duken. Följ dessa steg:

• Schakta bort matjord, rötter och organiskt material till frostfritt djup där det är relevant. Jämna av schaktbotten.
• Komprimera undergrunden lätt för att få en plan bädd utan mjuka fläckar. Ta bort stenar som kan punktera duken.
• Rulla ut fiberduken utan veck. Överlappa 30–50 cm på mjuk mark och 20–30 cm på stabil mark. På slänter: förankra i en kantgrav 20–30 cm djup.
• Fäst duken med märlor/U-spik eller tillfälligt med grus så att den inte flyttar sig i vind. Undvik långvarig exponering för sol.
• Lägg första lagret bärlager med finandel (t.ex. 0/18 eller 0/32) för att skydda duken mot punktering. Undvik att tippa grov sten direkt på duken.
• Packa i tunna skikt, 10–15 cm åt gången, till önskad bärighet. Kontrollera fall och dränering.
• För plattor: lägg ett jämnt sättlager (stenmjöl) ovanpå väl packat bärlager. För dränering: placera rör på duken och fyll om med tvättat grus; vik upp dukkanter över gruset som ett filterpaket.

Tänk på kantstöd. Utan stabila kanter migrerar gruset och duken kan blottas, särskilt vid uppfarter och gångar med kurvor.

Kontrollera kvaliteten: enkla tester och krav på plats

När du lägger duken kan du göra snabba kontroller som minskar risken för efterarbete och sättningar:

• Rätt klass: stäm av märkning på rullen mot planerad belastning (t.ex. N3 för uppfart).
• Överlapp och skarvar: mät överlapp innan återfyllning. Lägg skarvar i färdriktningen för trafik om möjligt.
• Hel duk: byt bitar som skadats av skopa eller stenar. Små revor förstoras under last.
• Skyddslager: säkerställ att första bärlagret har finandel och inte innehåller stora kantiga block.
• Packning: kontrollera med fot- eller vibrationsprov att lagren sätter sig jämnt. Ingen “pumpning” vid gång.
• Vattenvägar: kontrollera att vatten kan rinna bort från ytan och inte stängs in av duken.

Efter färdig yta: planera ett enkelt underhåll – sopa bort finmaterial från ytan, fyll på grus vid behov och håll dräneringsutlopp fria. En fungerande dränering avlastar duken och förlänger livslängden.

Vanliga misstag och hur du undviker dem

Många problem beror på fel klassning, bristande förarbete eller små missar vid läggningen. Undvik följande:

• Fel dukklass i mjuk jord: N2 i lera leder ofta till genomslag. Välj N3–N4 och öka bärlagret.
• För lite överlapp: skarvar som öppnar sig ger blandning av jord och bärlager.
• Grov sten direkt på duken: lägg alltid ett skyddande lager med finandel först.
• Ingen kantstabilisering: grus vandrar ut, särskilt i kurvor och vid snöröjning.
• Veck och rynkor: skapar svaga zoner där material kan pumpas. Sträck duken innan fyllning.
• Dålig avvattning: vatten stannar i bärlagret och skapar tjällyft och sättningar.
• Lång exponering i sol: UV degraderar vissa dukar. Täck så snart som möjligt.

Gör en enkel checklista inför start: jordart, lutning/fall, förväntad belastning, vald klass och läggningsmetod. När dessa punkter är avklarade blir resten av arbetet rakt och hållbart.